En blockkedja, på engelska blockchain, är en digital liggare som delas av många datorer. Transaktioner samlas i block, och varje nytt block länkas till det föregående. Det gör historiken mycket svår att ändra i efterhand.
Hur fungerar en blockkedja?
Varje block innehåller en grupp transaktioner, en tidsstämpel och ett hashvärde av blocket före. Ett hashvärde är ett slags digitalt fingeravtryck: ändras en enda siffra i ett gammalt block blir fingeravtrycket ett annat, och kedjan efter det blocket stämmer inte längre.
Kopior av kedjan finns hos tusentals datorer, så kallade noder, som kontrollerar att varje nytt block följer reglerna. För att ändra historiken skulle man behöva ta kontroll över en majoritet av nätverket.
Vem bestämmer vilka block som läggs till?
Det avgörs av nätverkets regler för att nå enighet, så kallad konsensus. De två vanligaste är:
- Proof of work: datorer tävlar om att lösa en beräkningsuppgift. Används av bitcoin.
- Proof of stake: deltagare låser in egna mynt som säkerhet och väljs ut att föreslå block. Används av bland annat Ethereum sedan 2022.
Vad används blockkedjor till?
Den mest kända användningen är kryptovalutor som bitcoin. Samma teknik används också för smarta kontrakt, DeFi och NFT:er, och för försök med spårbarhet i till exempel leveranskedjor.
Begränsningar
- Publika blockkedjor kan bara hantera ett visst antal transaktioner per sekund, vilket kan ge köer och höga avgifter.
- Det som skrivs in är öppet för alla och går inte att radera.
- En blockkedja garanterar att historiken inte ändras, men inte att uppgifterna som matades in från början var korrekta.